Förlossningsdepression.
Kategori: Everyday
Nu har w blivit fem veckor gammal. Jag börjar tro att jag har någon form av förlossningsdepression. Det är så svårt att ta honom till mig. Svårt att känna den där bebislyckan som jag borde känna? Oftare än sällan känns det som att det inte är mitt barn. Såklart jag tycker om honom och allt sånt där. Men längst in så känner jag inte glädjen. Jag har inte orken att göra någonting. Vill helst bara sova eller göra absolut ingenting.
Vill hemifrån för att inte känna och tänka. Jag FÅR INTE fly från problemet. Måste ta tag i det.
Som det är nu får S dra det allra största lasset. Han gör det mesta här hemma och tar han om barnen. C kräver sin tid och W också såklart. Hur ska jag göra för att ta båda barn till mig på samma sätt? Jag är så jävla rädd att förlora lilla W. Den här väntan att inte veta när det blir operation. När han ska må sämre, hur det kommer känns osv. osv.
Idag står på schemat att prata med vårdcentralen. Måste få hjälp med det här. Skriver inte för att någon ska tycka synd om mig eller så, utan skriver för att jag inte skäms, för att ventilera och för att de som står mig nära ska veta varför jag inte är lika social som vanligt, inte orkar som vanligt osv.
Jag tror att det är övergående men jag klarar inte det här på egen hand. Jag behöver helt enkelt hjälp.
