Sophia Johansson

Värkar, värkar, värkar. Efter att ha fixat barnvakt och åkt in på förlossningen både en, två och tre gånger så drog jag mig för att åka in. Hade starka regelbundna värkar hela förmiddagen. C fick följa med faster till farmor och farfar och spendera helgen där utifall att. Tur var väl det.

 

Vid 22 ringde jag förlossningen och sa att jag inte orkade mer. Barnmorskan föreslog igångsättning på morgonen så vi bestämde oss för att stanna hemma ytterligare en stund. Värkarna kom tätare och tätare så jag bad S att sova en stund. La mig bredvid och han nog somna korta stunder mellan värkarna.

 

Vid 03 bestämde jag mig för att duscha. Hittade någon bfilm på tv som jag tittade på mellan värkarna.

 

Vid 05.30 väckte jag S och vi bestämde oss för att åka in till förlossningen. Vägen till sjukhuset har aldrig någonsin varit så lång eller haft så mycket gupp som den gången. Väl inne på förlossningen hade jag så täta värkar att jag kunde inte gå mer än 5 steg innan nästa värk startade.

 

Vi fick komma in på förlossningsal och jag var öppen 7cm. De satte in ryggmärgsbedövning och sen var det dags. Hann inte ens få droppslangen inkopplad i ryggen utan krystvärkarna kom ganska snabbt. Hjärtfrekvensen på bebisen sjönk vid varje värk vilket tydde på att bebisen hade navelsträngen runt halsen. Krystvärkarna gick snabbt. S tjatade på mig att jag skulle äta piggelin medan jag själv bara ville ha vatten och vägrade vända mig om. Tillslut när W väl skulle ut visade det sig sitt han hade navelsträngen inte bara ett varv runt halsen utan två. När barnmorskan skulle lossa på strängen runt halsen så for W ut med världens fart ut i sängen. Tydligen hade lillfisen snurrat runt ordentligt i magen och lyckats få dubbelknut på strängen också. Kanske därför han slutade gå upp i vikt i slutet av graviditeten? 

 

Så underbart mysigt att få ha vår lilla skatt på bröstet. Lyckligt ovetandes om vad som komma skulle.